Snart orkar jag fan inte mer. Mer skit och jag går fan i ide!

Min lilla misse kom hem igår och mådde inte alls bra. Det slutade (efter mycket vätske och mat erättning) med att vi fick åka in till vetrinären idag och ta bort henne. Min lilla plutt. 10 år med mycket som hänt. Har räddat livet på henne 2 gånger, vart med i radio och haft allmänt underbart. Mig va den ända hon litade på och jag var den ända hon ville vara hos. Klart att det tar hårt.. 

Kommer sakna när man gråter eller har extrem mensvärk med lilla tassen i min hand och hennes varma mage på min mage. Men tårar i ögonen jag känns det ändå bra. För hon hade redan gett upp. Hon hade redan bestämt sig om vad hon ville. Hon mådde skit och nu slipper hon den känslan. Om jag kunnat skulle jag göra allt. Men att låta henne ligga inne och aldrig bli sig själv eller kanske dö senare av att ändå lida så tyckte både jag och mamma att det var bäst såhär. Hon föddes och dog i mitt knä och där imellan var vår tid underbar.