Har kommit in i en sådan period som allting bara fuckar upp sig. Saker som jag vanligtvis tycker är roligt har jag ingen lust med. Provade att rida idag efter ett uppehåll på sjukt länge, men ville bara av o kände mig hur osäker och spänd som helst. Träffa folk, släkt osv. har ingen lust, jag orkar inte vara trevlig och sitta o le under ett samtal. Men ändå vill jag inte vara själv. Allting går upp och ner hela tiden. Relationer mellan mig och mina vänner. Ena stunden är man bff och ena stunden så känner man knappt människan... ja jag vet inte, hela jag är upp och ned vänd nu tror jag. Klarar inte en till grej nu alltså. Önskar att allt bara kunde hålla sig såhär. Att  jag får ha kvar de vänner jag har utan en massa skit och att jag får upp mina intressen igen och blir av med min skoltrötthet och får gå till skolan utan att må piss. 

Är trött på att le och verka glad nu, kan man bara få bli äkta lycklig nu vore ju inte helt fel.

Och där har ni väl en andledning till att min bloggggg kommer vara död. Jag måste lägga all energi på mig själv nu.. 

kraam.

Vet ni, jag är så sjukt stolt över mig själv. Idag sitter jag och målar mina armar med rosor, täcker mina ärr och ler. Och nej inte för att jag skäms, utan för att mina armar är värda små blommor efter allt. Idag är jag stark idag är jag glad. Mycket har hänt, men det har bara bevisat att jag klarar saker, själv.